Jackie Ameri

Att kämpa och att inte ge upp är en del av mitt DNA. Jag dras till utmaningar där andra säger nej, och det är en viktig motivation för mig att veta att det är nästan omöjligt. Jag föddes i Teheran precis när den iranska revolutionen bröt ut. Mina föräldrar lärde mig att stå på egna ben, att ta ansvar och att inte förlita mig på lag och ordning. Under min barndom kastades jag runt mellan olika skolor och var tvungen att vara utan min pappa, som var på flykt, under en längre tid. Samtidigt fick jag höra att jag skulle låtsas att allt var bra. Idag, som entreprenör och VD, använder jag min teflon för att möta utmaningar. Att kämpa och att inte ge upp är en del av mitt DNA. Jag dras till utmaningar där andra säger nej, och vetskapen om att det är nästan omöjligt är en viktig motivation för mig. Precis som min familj lyckades fly till ett säkrare land, Sverige, har jag också en optimism - gränsande till vidskepelse - att det kommer att ordna sig till slut om man bara vill det tillräckligt mycket. I min ungdom förlorade jag en nära släkting i multipel skleros (MS), vilket påverkade mig djupt. Det motiverade mig att bli forskare för att hitta botemedel mot obotliga sjukdomar. Även om jag inte var den akademiska typen, kämpade jag mig fram till en doktorsexamen från Lunds universitet. Efter totalt 10 års forskning lyckades jag äntligen skapa insulinproducerande celler. Under samma år blev jag också mamma och pendlade mellan Danmark och Sverige, jagandes finansiering till mitt företag, vilket stärkte min självbild som en kämpe. Cellterapi vid typ 1-diabetes är nu mitt uppdrag som VD och grundare av Pancryos ApS. Även om det fortfarande är ett antal år innan jag kan fira mitt 10-årsjubileum för företaget Pancryos, kan jag redan se tillbaka och inse att jag är ett exempel på hur viljan kan segra i slutändan. Jag tror starkt på att passion och att inte ta "nej" för ett svar är viktiga ingredienser för att förverkliga våra drömmar.