Catalina Ciucu

Det jag har märkt att jag funderar mer och mer över är begreppen ofullkomlighet, balans och ärlighet. Ofullkomlighet: Som en allmän regel sätter majoriteten normerna. Ofta blir dessa normer den rätta vägen, den ideala vägen, den perfekta vägen. Ironiskt nog har vi omfamnat idén att perfektion inte existerar, men vi söker ständigt och obevekligt efter den. Vad vi ofta misslyckas med att inse är att många saker i livet är helt ofullkomliga. Våra val, visioner, passioner, önskningar, upplevelser, tankar, vad vi gillar och ogillar kan vara helt ofullkomliga. Ofullkomlighet upprätthåller balansen i livet och universum. Balans: Det är mitt intryck att vi inte pratar tillräckligt om balans. Som människor har vi en inre tendens att placera oss själva i extremerna. Vi spenderar avsevärd tid på att prata och tänka på lycka och sorg. Sedan utmattar vi oss själva från att känna dem och ignorerar att det som faktiskt gynnar oss är balans. Svår att upprätthålla och förmodligen omöjlig att hålla oavbruten, balans är ett behov som vi bör rikta vårt fokus mot. Ärlighet: Jag anser att ärlighet är den högsta formen av mod och en egenskap som ger verklig Power. Starkt förknippat med att känna oss själva och förstå våra begränsningar, är ärlighet ett verktyg fullt av Power för att navigera i livet. Det kan vara betungande att uppnå eftersom det verkar som en skrämmande resa. Men när man väl vant sig vid att vara ärlig, finns det en givande känsla som balanserar rädsla med Power. Ärlighet-Ofullkomlighet-Balans. Dessa begrepp kan verka orelaterade, men för mig är de sammankopplade. När man är ärlig skyddar man sig själv och har Power att vara sann mot sig själv, fri att vara den man är, även om du är ofullkomlig. Och just detta är vad som balanserar livet och motverkar normer och stereotyper.