Cecilie Burkal

Jag var 12 år gammal när min pappa sa att kvinnor inte kunde bli stridspiloter på grund av hur deras hjärnor var byggda. Jag minns inte om det var för att jag hade uttryckt en önskan att bli stridspilot, men jag minns ilskan som vällde upp inom mig. Ilska över att andra skulle ta möjligheter ifrån mig utan att ens tänka på mig. Att vissa skulle begränsa mig på grund av fördomar, och ilskan över att jag borde ha färre möjligheter än män. Och nu kan det vara början på en berättelse om hur jag sedan dess har varit en badass och inte brytt mig om vad andra tyckte om mig. Men jag har ägnat mycket tid åt att tänka på vad andra tycker och tänker - och vad jag tror att de tycker och tänker. Och jag har också begränsat mig själv mycket på grund av det. Men ilskan finns fortfarande där. Och den dyker upp när någon säger att man bara kan ha Power om man är hänsynslös. Eller om man bär mörka kostymer. För när man har mycket Power måste man ha mycket empati - annars är man bara ett rövhål. Och det finns verkligen ingen ursäkt för att vara ett rövhål. Den som har positionen med mest Power har det största ansvaret för att göra världen till en bättre plats. Och på det sättet är Power en vacker sak. Förresten, den första danska kvinnan som blev stridspilot är Line Bonde. Och hon föddes året före mig.