Anne Søgaard

Jag går framåt med ljuset och hjärtat, jag kämpar för dem ingen vill ha, jag fortsätter, och jag är outtröttlig i min iver att tända ljuset hos alla människor, för när vi belyser det goda hos andra och möter andra med positiva ögon, förändras den andra personen. Jag vet att vi kan förändra världen och jag tror på det. Vi måste ta ledningen och vara vänliga förebilder och säga högt att jag också är ovänlig ibland och skvallrar och gör andra vänlösa. Att våga säga att jag också är ett arsle och visa sårbarhet, men vi kan alla vara varandras vänlighetsambassadörer. Jag kämpar för att vi inte ska sätta människor i små lådor och stänga locket så att de inte kan andas och ljuset slocknar inuti. Vi kan ge alla syre och ljus och hålla deras ljus brinnande och inte bränna ner deras självkänsla och självbild resten av livet. Att hjälpa andra att bli bättre och ge dem den tro som har gått förlorad, att lyfta upp andra människor. Jag har jobbat hårt för att tro att jag inte var för mycket, för konstig, för vild, för pratsam, hade för många åsikter, när människor under min skoltid hade släckt mitt ljus, men så träffade jag människor som tittade på mig med kärleksfulla vänliga ögon och trodde på mig, och de tände små ljusglimtar i mig, så att det fanns ljus på vägen, så att jag kunde kämpa för oss i Danmark, i världen, för att tända andras ljus och göra världen till en vänlig plats. I framtiden kommer den viktigaste färdigheten att vara att få andra att känna att de förtjänar vänskap, för allt annat kan googlas, men en vän som saknar och ser dig kan aldrig googlas, och vi kan inte leva och andas utan relationer, utan vårt mentala välbefinnande.