Mette Kuhlen Gullach

Jag har alltid varit den som gjort mina läxor, varit duktig på dem, kommit i tid, följt reglerna och försökt leva upp till vad jag trodde att jag skulle vara. Allt för att vara tillräckligt bra, passa in, höra till. Det tog mig lång tid att inse att även om det tillvägagångssättet har gett mig många fantastiska färdigheter och möjligheter, så är det först när jag började lära känna mig själv, hitta min egen röst, min egen berättelse, som jag började känna att jag var tillräckligt bra och hörde till. Och eftersom vi alla har berättelser, är berättelser, kan vi också knyta an till varandra genom dem, över tid och plats, kultur och ålder. Berättelser skapar gemenskap, närvaro och sammanhållning. Berättande har därför nu inte bara blivit något jag gör, utan något jag inte kan sluta göra.