Rebecca Holmberg Jensen

För mig är det en privilegierad position att kunna förstå Power som något som, i sann Pippi-stil, handlar om att kasta sig in i saker man inte har provat förut. Är det inte bara ett faktum i livet att det finns en första gång för allting? Power handlar om mer än så. Det handlar om att göra saker trots svåra förutsättningar. När din startlinje är 100 meter bakom de andra, men du insisterar på att vara med i loppet eftersom du har insett att livet är ett maraton, inte en sprint, och därför är de första 100 meterna inte avgörande. Som någon som själv varit placerad i vård som barn stod det inte skrivet i stjärnorna att jag skulle ta studenten med ett tvåsiffrigt medelbetyg eller klara mig igenom universitetet samtidigt som jag i allt högre grad tog hand om en psykiskt sjuk och hemlös mamma. När jag, med ett barn i småbarnsåldern, ett krävande jobb och heltidsstudier, startade mitt eget företag skakade folk på huvudet åt mig. Idag säljs våra produkter i flera danska butiker och vi samarbetade med Estee Lauder Company veckan innan jag avslutade mitt examensarbete. När jag meddelade att min lilla familj på tre skulle volontärarbeta som RedBarnet Friendship Family för en socialt utsatt 7-årig pojke, möttes jag av: ”Tja, ni har inte ens familj i Köpenhamn som kan hjälpa er med barnet ni redan har?” ”Nej”, svarade jag, ”men vi gör det ändå.” Att mobilisera Power att göra saker trots svåra förutsättningar kräver ett fokus bortom sig själv, ett fokus på att lämna världen som en bättre plats än när man kom dit, ett fokus på att vara någons förebild. Som människor och som samhälle har vi ett ansvar att hjälpa varandra att uppnå saker trots svåra förutsättningar. Trots kön, etnicitet och social klass.